Måste du såra mig hela tiden om och om igen... Jag orkar inte det. Det känns som om du sätter en kniv i hjärtat på mig om och om igen...
kan vi inte ha kul i stället, jag vill vara glad och skratta med dig, ja orkar inte gråta mer... älskar dig!
Tänkte vara lite töntig och lägga upp en bild på min lilla "ekorre" som jag saknar så mycket!
P.s Och eftersom Håkans dator är fukkad så är bilden på snedden D.s
Peace out!
Utmanad av Sawen
3 saker jag skäms över:
1. Min otränade kropp
2. Mina humörsvängningar - som infaller mycket sällan numera som
tur är
3. Mina språkkunskaper i engelska som inte existerar
3 saker jag är stolt över:
1. Min syrra
2. Jag försöker alltid vara öppen för förslag
3. Jag vågade hoppa fallskärm och är dessutom höjdrädd 
3 saker jag vill göra 2009:
1. Resa resa resa med Håkan 
2. Flytta
3. Plugga mera
3 händelser 2008 jag aldrig kommer att
glömma:
1. 4 maj då jag och Håkan blev tillsammans
2. Interrailen i somras
3. Att jag fyllde 25 år = ångest
3 saker jag inte kan klara vardagen utan
:
1. Håkan och mina vänner
2. Dagens teknik - tv, mobil, internet
3. Försvarets och alla andra slags hudkrämer
3 personer jag avundas :
1. Håkan - Han är så duktig, smart, bra på språk och rolig
2. Pappa - Som reser hela tiden över allt
3. Syrran - Som är lättlärd
3 personer jag utmanar att göra en likadan lista
:
Fred ut!
Gick nyss upp och nu sitter jag och kollar på 4.ans morgonprogram. Där de pratar om stress, att unga kvinnor runt 35 ställer för höga krav på sig själva och jobbar och jobbar tills de går in i väggen. Men är det så konstigt när man tänker efter egentligen... Jag tycker inte det för om man tänker på hur hela samhället ser ut så kommer man snart på att hela samhället ställer högre krav på tjejer/kvinnor. Så då är det kanske inte så konstigt helt plötsligt att tjejer/kvinnor ställer jättehöga krav på sig själva på arbetet när det ställs höga krav överallt.
Jag vet själv hur det är och det flesta tjejer bara biter ihop tills det inte går längre. Jag själv ställde för höga krav på mig på speciellt en arbetsplats där det slutade med kaos. Jag blev helt förstörd! Min kropp kändes som överkokad spagetti men jag fortsatte endå att jobba på den arbetsplatsen. Till slut så fick jag näsblod varje gång jag jobbade och jag var konstant arg, sur och ledsen. Hade värsta humörsvängningarna och jag hade inget liv! Tillslut fick jag nog, men nu i efterhand känns det som om det redan då var försent. Jag borde inte gått med på att jobba 29 av 30 dagar under en månads tid och det var dessutom dåligt med raster och jag fick inte ut hela min lön heller. Det slutade med att jag gick till HRF (hotell och restaurangfacket) och där fick jag hjälp och tillslut så fick jag de pengar som jag inte fått innan. Jag tycker vi tjejer ska stå på oss mer och försöka att inte ställa så höga krav på oss själva. Varför ska vi vara så duktiga hela tiden??
Om vi ska överleva tills pensionen så måste vi sänka våra krav fast det är svårt. Jag själv har jobbat i 11 år redan och är 25 år och jag ska alltså jobba i 40 år till. Det är skönt att veta att jag pluggar till ett yrke där de flesta är kvinnor och där det är vanligt att gå in i väggen. Fast nu när jag vet det så tänker jag på att begränsa mig mer än vad jag hade gjort annars tror jag.
Nu ska jag sluta yra och gå och käka frulle och tänka på hur varmt och skönt det är där Håkan befinner sig just nu. Miss you!
Här är en bild på mig och min syrra på kusinens student.
Peace out!
Prenumerera på denna blogg
